- Project Runeberg -  Nordmannamystik. Bilder från nordens forntid /
49

(1898) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då steg Odd jämte en af sina män ned i en båt och
rodde tyst fram, tills de kommit in under näset. Där
höllo de inne årorna och lyssnade.

Däruppe vrålade en rese med grof röst:

»I veten, att några skäggbarn lagt till vid vår ö och
att de där fälla våra djur och göra annan fångst. Nu
har jag stämt eder hit för att vi må besluta deras död.
Enär jag numera, såsom I veten, har ofrid med min
broder Bjalve, så kan jag blott egna ringa uppmärksamhet
åt en sak sådan som denna. Här sen I en gullring! Den
vill jag gifva den, som rödjer dessa skäggbarn ur vägen.»

Då såg Odd där nere ifrån båten, huru en kvinna
reste sig uppe i församlingen, ifall man nu kunde kalla
henne en kvinna. Hon talade:

»Skyldiga äro vi, Bade, resars konung, att uträtta
detta ditt ärende, allra hälst som du bjuder oss en sådan
lön. Denna färd skall jag fara, om du vill.»

»Då är allt godt och väl», förklarade konungen, »ty
du kommer att sköta dig förträffligt — men sen I icke,
att där sitta två skäggbarn nere i en båt under bärget
och lyssna till vårt samtal? Nu skall jag gifva dem en
sändning.»

I samma stund såg Odd en sten komma flygande rakt
emot dem; och de svängde båten som snabbast undan.
Strax därefter kom en ny sten och så åter en, som var så stor,
att de häpnade och vattnet rök häftigt rundt omkring dem.

Skyndsamt vände de om till ön, och om en stund
sågo de kvinnan vada fram genom sundet. Hon var väldig
till växten och klädd i skinnkjortel. Ohygglig var hon att
se, och aldrig hade de skådat ett sådant lefvande väsen
förr. I handen hade hon en stor järnstaf.

Då gick Odd till bärget, där den uppstoppade björnen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baunordmy/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free