Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därpå lät konungen bryta upp dessa hedningars offerhög.
Denna kallades så, enär man å den bragte offer till
de ifrågavarande väsena. Dit bar man äfven mycket
gods, som lades i högen, innan man drog därifrån.
Där erhöll konungen en oräknelig mängd egodelar,
som hans folk förde ned till skeppen.
Sist red han själf, och han såg sig ständigt om för att
om möjligt få se något mera märkligt där i trakten. Medan
hans män redo hastigt åstad, vek han in på en upprödd
plats i skogen och öfverlade där med sig själf, om han
skulle följa männen till skeppen eller icke.
Då hörde han ett väldigt brak i skogen — det kom
från alla håll.
Där kom galten löpande med sin grisflock, och de
fyllde helt och hållet platsen!
Rytande kom han med gapande tryne och ondsinta
later.
Han var så stor, att konung Olof ej tyckte sig hafva
sett ett sådant lefvande väsen förr, ty hans borst räckte
nästan upp öfver de högsta trädens grenar.
Konungen hoppade genast af hästen för att till fots
skynda undan, men då fortade galten sitt lopp, och snart
lade han trynet och tänderna upp på hästens sadeltäcke;
men då svängde kungen sitt svärd och högg trynet af
honom.
Han föll ned i sadeln, jämrade sig ohyggligt och
hastade bort, ty han ville icke invänta det andra hugget.
Konung Olof sade sedan, att ett sådant jämmerläte
hade han förut blott hört sjötrollet upphäfva, och han
menade sig hafva visat sitt bästa mandomsprof, när han
högg till dessa bägge odjur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
