Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid. Och som han kunde förstå, att den, som höll på
med dessa ogärningar, var både stor och stark, lät han
smida sig ett både stort och starkt fotjärn samt sno sig
de säkraste länkar af bly.
När man sedan tidigt en morgon såg efter »gullhuset»,
inträffade det, att man därinvid fann en ansenlig jätte.
Detta troll var både digert och högrest.
Men som icke mindre än sextio man kastade sig öfver
honom, kom han till sist i järn, och de bundo hans
händer med blylänkarne.
Denna behandling tog han lugnt.
Då konung Halfdan sporde honom efter namnet, sade
han sig heta Dofre, och han hade hemma i det fjäll, som
bar hans namn.
Därpå frågade kungen, om han värkligen stulit hans guld.
»Nog är det sannt», sade han och bad om nåd. Han
erbjöd sig till och med att ersätta det stulna med dess
tredubbla värde.
Men konung Halfdan förklarade, att han aldrig skulle
få någon nåd, utan fjättrad skulle han invänta den stund,
då ting komme att sättas och han därå skulle dömas till
den nesligaste död.
Han förbjöd strängt enhvar att bringa denne jätte
någon hjälp eller gifva honom mat. Den, som det gjorde,
skulle mista intet mindre än sitt lif.
Därpå gick konungen ifrån Dofrejätten, som satt där
ensam och fjättrad kvar.
Kort därefter kom konungens son Harald, sedermera
konung Harald hårfager, hem och fick höra hvad som
timat och hvad hans fader sagt. Då visste han, att det
till intet skulle tjäna att bedja för Dofre.
Harald var då endast fem år gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
