Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu ha vi varit oförsiktiga», sade den andra; »stå
icke stilla; du fryser; låt oss skynda oss in, det fortaste
vi kunna!»
»Detta är lättare sagdt än gjordt», svarade hon, »ty
jag ser alla de döda stå där framför dörren, och jag ser
både din egen husbonde Torsten och mig själf med i flocken.
Det är tungt att se sådant.»
En stund därefter sade hon: »Låt oss nu gå in; nu
ser jag hvarken flocken eller Torsten eller mig själf mer!»
Innan morgonen var hon död, och nästa afton såg
den nämde Torsten, som äfven låg sjuk, henne resa sig
upp — hon ville hän i bädden till honom, men hon häjdades
af en tillkallad man, som höll sin yxa för hennes
bröst. Samma kväll dog också Torsten. —
Personer kunde äfven gå igen för att uppfylla en
plikt, som de lefvande försummat, medan å andra sidan
mången blef gengångare för sin egen pliktförgätenhets skull.
En märklig berättelse, hvari dessa båda fall förekomma,
finnes i Örbyggarnes saga. Den är äfven värdefull
därför, att den omtalar det sätt, hvarpå man fördref
spökandet. Den handlar om de s. k.
Frodå-undren.
Torgunna, en rik kvinna från Söderöarna [1], »en hög
och fyllig kvinna med svarta ögonbryn, små ögon och
rikt, brunt hår», bodde hos bonden Torodd på gården Frodå
på Island. Hon hade i sina kistor med sig dit alla sina
dyrbarheter, »hvartill man svårligen kunde finna motstycken
på ön».
Hon hade sitt eget sängrum innerst i stugan, och
öfver sängen hade hon engelska lakan och ett silketäcke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
