- Project Runeberg -  Nordmannamystik. Bilder från nordens forntid /
83

(1898) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men för hvarje slag höjde sälen sig ännu mera, tills den
visade labbarne.

Då miste karlen sin sans och föll i golfvet, och alla,
som voro tillstädes, förfärades.

Svennen Kjartan, bonden Torodds yngste son, hvilken
Torgunna i lifvet älskat högt, grep nu en stor järnslägga
och dref den i sälens skalle. Denne riste blott på hufvudet
och såg sig lugnt omkring, men svennen fortfor att
slå, och vid hvarje slag sjönk till sist sälen alltmer nedåt,
som om den varit en påle, hvilken man dref i jorden.

Kjartan hörde ej upp med slagen, förrän djuret
kommit så långt ned, att golfvet slöt sig till öfver det.

Under hela vintern fick man sedan se, att alla
varsel mäst skyggade för svennen Kjartan.

Nästa morgon, när Torodd bonde och hans följeslagare
brutit upp från Näs med torrfisken, förliste de alla
utanför Enne. Dit dref skeppet upp med all lasten, men
liken hittades ej.

Om någon tid inbjödo husfrun Turid och hennes son
Kjartan sina grannar till arfsgille efter husbonden. Men
så snart man den första gillesaftonen bänkat sig i salen,
trädde den döde Torodd och alla hans följeslagare
drypande våta dit in. Och man gladde sig öfver att se Torodd,
ty detta hölls för att vara godt varsel. Man hade nämligen
den tron, att de, som omkommit på sjön, blifvit väl
mottagna hos Ran, ifall de sedan infunne sig vid sitt eget
arfsöl.

Torodd skred med sitt följe tyst fram förbi bänkarne
hän till elden. Någon hälsning brydde han sig ej om. De
satte sig ned vid elden, och allt folket makade sig undan.

Där sutto de döde stilla, till dess elden slocknat. Då
aflägsnade de sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baunordmy/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free