- Project Runeberg -  Nordmannamystik. Bilder från nordens forntid /
84

(1898) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Samma syn tedde sig hvarje afton, så länge gästabudet
varade; och gästerna talade ifrigt härom, och somliga
menade, att spökandet nog skulle upphöra, när arfsgillet
var öfverståndet.

Ändtligen bröt man upp, och det var sedan en dyster
gård att bo uti.

Kvällen efter det gästerna farit, tändes som vanligt
upp eld, men äfven nu kom Torodd in med sitt följe —
alla blänkande våta. Det var intet godt varsel.

De satte sig vid elden och började vrida vattnet af
sina kläder. Men knappt hade de slagit sig ned, förrän
den aflidne inhysingen Tore Träben och alla hans sju
följeslagare äfven inträdde, öfverösta af mull; och de riste
kläderna och kastade mull på de andre.

Och folket flyktade, som man kan tänka sig, bort från
elden; och ingen fick den kvällen ljus eller värme.

Nästa afton tände man upp eld i ett annat rum i den
tanke, att de döde ej skulle komma dit, men allt aflopp
som förr: båda spökföljena infunno sig.

Den tredje kvällen gaf Kjartan det rådet, att man
skulle göra upp långeld i salen och måltidseld i ett annat
hus. Och sedan blef det så, att spökena sutto vid
långelden och husets folk vid den andra.

Detta upprepades hela julen.

Bland förrådskammarens torrfisk väsnades det
emellertid allt starkare både nätter och dagar.

När man till sist hade behof af fisken, gick en man
upp på stegen, och till sin förundran fick han öfverst uppe
se en svans sticka fram, vuxen som en svedd oxsvans
och försedd blott med några få hår, liknande sälens.

Mannen tog tag i svansen och ropade på några andre,
att de skulle hjälpa honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baunordmy/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free