Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kampen med den person, som gick igen, och han fick
ändtligen tag i en man vid namn Glåm, som menade, att han
nog skulle våga sig på en dust med spöket.
»Sådana dumheter är jag icke rädd för», sade han;
»än lustigare göra de lifvet!»
Glåm var från Sverige. Han var en storvuxen man
med underligt utseende; han hade stora blå ögon och
ulfgrått hår.
Bonden var glad öfver att få honom i sin tjänst, men
de andra i gården trifdes ej med honom. Han gick aldrig
i kyrkan, sjöng aldrig och trodde icke på Gud. Han
förklarade, att den tron var mycket bättre, som folk hade, när
de kallades hedningar. Han var styfsint, omedgörlig och
hatad af alla.
Själfva julafton blef han emellertid borta; dagen efter
fann man hans lik, och klart kunde man se, att en stor
kamp stått emellan honom och den gengångare, som dräpt
gårdens kreatur: från stället, där han hittades död, och upp
till bärgen öfverst i dalen syntes fotspår, så stora som
bottnen af ett större kar.
Glåm måste hafva segrat, ty det gamla spöket kom
icke mera igen.
Men härigenom blef blott ondt värre, ty nu började
Glåm själf att gå igen, och han förgjorde icke blott boskap
utan äfven människor.
Somliga, som sågo honom, föllo i vanmakt; andra
gingo alldeles från förståndet.
Han begynte äfven att ödelägga gården, att rifva ned
husen och ställa till mycken annan förtret.
Då den starke Grette Åsmundsson sporde detta, red
han till Torhallstad för att gifva sig i kast med
gengångaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
