- Project Runeberg -  Nordmannamystik. Bilder från nordens forntid /
96

(1898) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Nu handlade du väl, när du sade mig hela sanningen»,
återtog han; »det kors, du här fått, skall du hafva
när dig och gifva honom, så snart han kommer».

Sedan berättade Nordbrikt allt för Erlend, hennes man.
»Och skola vi hålla vakt», sade han, »när denne man nästa
gång besöker henne.»

En afton, ej lång tid därefter, sågo de en man komma
gående till hennes sofgemak. Han var både reslig och vän.

Strax steg han i bädden till henne: men hon visade
honom korset och sade:

»Jag vill icke hafva så många gåfvor af dig utan att
gifva dig något tillbaka — här skänker jag dig denna
dyrbarhet!»

Men när han såg korset, blef han illa till mods och
försvann. Och hon låg ensam kvar i bädden, mycket
medtagen.

Sedan höllo Nordbrikt och Erlend vakt öfver henne
och hulpo henne, såsom de bäst kunde, till krafter igen.
Då sade Nordbrikt:

»Det anar mig, att denne gengångare i forna dagar
varit en ond man. Måhända har han därtill blifvit förhäxad
och gjorts till en orm, eller finnes här icke något ormbo i
närheten?»

Ett sådant fanns värkligen; och Nordbrikt begaf sig
med en stor skara väringar till platsen, där det sades vara.
Men där reste sig höga och branta bärg, så att de ej
kunde komma fram.

De buro då samman en väldig hög ved och gjorde
däraf ett bål, och när elden växte och röken hvirflade,
kom fram ur en klippa den, som bodde därinne och ej
var täckelig att se, fastän blott munnen syntes.

»Mera få vi icke gjordt denna gången», sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:19:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baunordmy/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free