Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Runorna ansågos ej som rent yttre tecken utan såsom
mystiska, med inneboende kraft.
Då man förmådde åt ett begrepps, en saks benämning
gifva en yttre form medels vissa af dessa runor, och man
med dem äfven kunde gifva uttryck åt det man ville, att
detta begrepp, denna sak skulle värka, ansåg man sig ha
så införlifvat dessa senare med sig sjalf, att man hade full
makt öfver dem.
När skalden Egil skar in de rätta runor, som särskildt
bjödo hälsa, blef sjukdomen vanmäktig.
Hvad man med dessa runor för öfrigt ansåg sig kunna
åstadkomma, är omtaladt i en af Eddans sånger, där
valkyrjan Segerdrifva gifver Sigurd Fafnesbane undervisning i
deras bruk.
»Segerrunor du läre,
om du segra vill;
rista dem på svärdets hjälte,
några vid udden,
några vid äggen,
och nämn två gånger ’Ty’.
»Ölrunor du läre,
om en annans hustru,
som du tror, skall blifva dig trogen;
rista dem på hornet
och på handens rygg,
märk nageln din med ’Nöd’.
»Hjälprunor du läre,
om hjälpa du vill
från fostret födande kvinna;
rista dem på handlof
och rundt kring leden,
bed om dugande disers hägn!
»Lär bränningsrunor,
om bärga du vill
segelhästen på hafvet;
rista dem på stammen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
