Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hervarsagan på Samsö manar upp ur grafven sin fader Angantyr
för att af honom erhålla svärdet Tyrfing, som han har
med sig därnere.
Denna sång låter den namnlöse skalden sköldmön
kväda i den kända, majestätiska scenen, då ute på ön,
efter solens nedgång, eldar låga upp ur högarna, i hvilka
hennes fader och hans bröder jämte deras fallne män hvila,
sedan de stupat i striden mot Hjalmar den hugfulle och
Orvar Odd.
»Hon ser eldarne fladdra, men framåt går hon utan
att rädas. Hon trampar flammorna, som vore de rök, till
dess hon når bärsärkarnes hög.»
Först ropar hon fadern vid namn, sedan dem alla,
till dess den förre omsider öfverväldigas af galdersången
och reser sig motvilligt upp ur högen.
I skinande rustning, belyst af lågorna, sjunger sköldmön:
»Nu vakne du, Angantyr!
Härvar dig väcker,
enda dottern
af dig och Tova.
Gif mig ur högen
härliga svärdet,
som dvärgarne smidde
åt Svaverlame.
»Härvard och Rane,
Hjorvard, Angantyr!
Till er under ekarnas
rötter jag ropar,
väpnad med hjälm
och ljungande svärd,
med sköld och rustning
och skinande spjut.
»Jag menar till mörk
mull I blifvit,
I stridige söner
af starke Arngrim —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
