- Project Runeberg -  Nordmannamystik. Bilder från nordens forntid /
131

(1898) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Då hafven I stöfvat uselt», sade han; »denne gamling
är mäkta trollkunnig, och därför mån I ögonblickligen
fara samma väg tillbaka, så att han icke hinner att dölja
dem mera, ifall han hafver dem hos sig.»

Som de måste lyda konungen, drogo de för andra
gången öfver till ön.

Då sade fiskaren Vifil till svennerna:

»Längre är det eder icke förunnadt att vara i ro —
hasten till skogs igen, så fort I det förmån!»

Och svennerna gåfvo sig i väg.

Snart kommo männen rusande upp i land. De begärde
att ännu en gång få spana där, och Vifil lät allt stå öppet
för dem. Men huru de än letade, gjorde de ingen fångst;
och med oförrättadt ärende måste de återvända till
konung Frode.

»Ej skall man längre», sade han, »sköta denne gubbe
lamt och mesigt. Själf vill jag tidigt i morgon fara till ön.»

Och så begaf han sig dit.

Mycket bekymrad vaknade åldringen Vifil. Han såg,
att nu måste det handlas hastigt, och han sade till piltarne:

»Nogsamt skolen I lystra, när jag högt ropar på mina
hundar Hopp och Ho, ty detta är ett tecken till, att ofrid
landat vid ön. Löpen då till eder jordkula och gömmen
eder där, ty Frode, er frände, är nu själf med om att
spana efter er. Med allsköns underfundig list sträfvar han
efter edert lif, och jag ser icke nu, hur jag skall kunna
dölja er längre.»

Därpå gick gubben Vifil ned till stranden, dit konungens
skepp redan hunnit. Han låtsade sig ej se dem. Sina
blickar lät han fara så hastigt öfver all den boskap, som
betade där, att de alls icke fäste sig vid den i land stigne
konungen eller hans folk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:19:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baunordmy/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free