- Project Runeberg -  Nordmannamystik. Bilder från nordens forntid /
139

(1898) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Giljaren Vemund och hans män rusade fram. De
grepo Tora, och Vemund satte henne framför sig upp
på hästen. Sedan sprungo de andra i sadeln, och de redo
bort med bruden.

Men när de nådde fram till en gård, där en bonde
vid namn Gunnsten bodde, häjdades deras ridt.

Det kom sig af den sluge Stenfinns trolldom inne i
bröllopsgården; hvarom följande förtäljes.

Brudens fader Hallsten fann alltsamman mycket betänkligt,
när huskarlen kom in och berättade för honom,
hur han själf erhållit två dryga slag och bruden blifvit
bortfäjad under så svart mörker, att han alls icke såg,
hvarthän hon for.

Hallsten kunde förstå, att mörkret manats fram af
trolldom, och han hade sina skäl att antaga, att bonden
Vemund hade sin hand med i detta. Och hit och dit
talade man härom i bröllopsgården.

Då fick man se den trollkunnige Stenfinn sätta sig
kapprak upp och stirra framför sig ned på jorden utan
att säga ett ord.

Till sist frågade man honom, om han kände något till,
hvad det blifvit af bruden.

Han svarade, att därom ägde han godt besked, men
ingenting ville han yppa, så vida de ej först förärade
honom tre mark i silfver. Strax förklarade man, att detta
vore alldeles icke för mycket begärdt, blott den vanära
kunde aftvås, som träffat huset. Och brudgummen Helge
försäkrade, att det silfver, som gafs åt Stenfinn, kom i
goda händer.

Sedan han tagit emot silfret, yttrade han, att mången
toge skada af sin enfald, och vore de samt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:19:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baunordmy/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free