Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ned från hennes säte, så att hon föll till jorden. Häröfver
vardt hon äfven mycket förgrymmad.
»Högt skriade hon i vredesmod, och hon befallte de båda
andra valorna att upphöra med så goda spådomar om mig.
’Ty’ sade hon, ’den svennens öde skall jag forma så,
att han icke lefver längre än detta vaxljus brinner, som
är tändt öfver honom.’
»Då tog den äldsta valan ljuset, släckte det och bad
min moder städse bevara det samt ej tända det, förrän min
sista lefnadsdag var inne.
»Sedan lade de två valorna den yngsta i fjättrar och
förde henne bort med sig.
»Och min fader gaf dem goda gåfvor vid afskedet.
»När jag vuxit upp till man, gaf min moder mig
detta ljus att gömma och jag bär det ännu hos mig.»
»Hvi drog du hit till oss?» frågade konungen.
»Det föll mig så in», svarade han; »jag väntade mig
lycka hos eder, enär jag hört eder rosad af goda och visa
människor.»
»Vill du taga emot det heliga dopet?»
»Det vill jag, om ni det befaller!»
Därefter blef han döpt, och konungen upptog honom
i sin kärlek och gjorde honom till sin hirdman.
Norna-gäst vardt mycket gudfruktig och tog hofsederna
väl i akt. Också blef han en vänsäll man.
En dag frågade konung Olof honom:
»Huru länge skulle du vilja lefva, om du själf finge
råda?»
»Blott en kort stund härefter, om Gud så vill»,
svarade han.
»Hvad sker månne», sporde kungen åter, »ifall du
tager fram ditt vaxljus?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
