- Project Runeberg -  Nordmannamystik. Bilder från nordens forntid /
207

(1898) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Till och med gammaltestamentliga personligheter kunde
visa sig i de fornnordiska, kristna drömmarne.

När Sverre under sitt uppehåll i Värmland åtagit sig
att vara birkebeinarnes höfding, berättar han för dem
följande dröm, med hvilken han säkerligen sökte gifva den
krona, som väntade honom i Norge, skenet af en högre
invigning.

Han drömde sig vara österut i Borg, där Römälfven
faller ut i hafvet. Där befunno sig äfven hans fiender
konung Magnus och Erling jarl med sina trupper. Det
tycktes honom, som om man väsnades öfver, att en
kungason dvaldes där i staden, och allt folket var ute och
letade efter honom. Han förstod, att detta oväsen gällde
honom själf.

Då smög han sig hemligen ur staden, och snart såg
han framför sig Marie kyrka. Han trädde in för att åhöra
gudstjänsten, och som han stod där och såg sig om, kom
en man emot honom, tog honom i handen och sade: »gack
med mig, broder; jag hafver något att i hemlighet säga dig».
Mannen ledde honom till ett kapell, beläget norr om koret;
och Sverre beskådade noga hans utseende. Han syntes vara
en mycket gammal man med snöhvitt hår och yfvigt skägg.
Han var röd i ansiktet, och håret var kortklippt rundt om
hufvudet. Han bar sida kläder och såg ganska
fruktansvärd ut.

Då började Sverre grubbla öfver, hvad denne underlige
åldring egentligen ville honom. Detta märkte denne,
och han sade: »räds icke, broder, ty Gud hafver sändt
mig».

Då tyckte Sverre sig sjunka till jorden inför hans
fötter och spörja: »hvad man är du, herre, att jag med
visshet må veta, att Gud hafver sändt dig?» För andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baunordmy/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free