- Project Runeberg -  Nordmannamystik. Bilder från nordens forntid /
213

(1898) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han befallte Trånd att strax sända några män efter
Sigurd, hans frände; och han bjöd männen hälsa Sigurd,
att denne skulle samma natt infinna sig hos honom, vare sig
han ville det själf eller icke.

Sändemännen kommo till Sigurd och framförde konungens
hälsning lika kärf, som den uttalats. De bådo honom
göra sig i största hast resfärdig.

»Med stor hetsighet framfören I detta ärende», sade
han, »och jag skall häller icke sinka, ty jag anar, att denna
färd varder god, enär jag får träffa en så härlig frände.»

Han begaf sig åstad med männen, och när han stod
inför konung Magnus, sporde denne honom vredgad, om han
och Margref haft med hvarandra ett möte.

Gladt svarade Sigurd:

»Herre, jag hafver gästat Trånd och Margret, men
många ord har jag ej talat med henne — aldrig hafver
jag hvilat när Margret.»

Då lät konungen tillkalla henne, och han frågade henne
nogsamt, huru allt tillgått. Och hon förtalde, huru hon i
dröm sett den främmande mannen träda in i kammaren,
hvad han sagt henne och hur han gifvit henne ett märke.
Hon visade detta, och närmast såg det ut, som om en
skinande silfverpänning låge på hennes bröst, just där
mannen tryckt sitt finger.

»Har det så tillgått», utbrast konung Magnus, »då
hafver främlingen varit min fader; ty detta är hans
stämpel. Därför var det ock, jag blef sa häftigt upprörd i mitt
sinne, och lätt är det att se, att Gud och den helige
konung Olof, min fader, ej velat, att jag skulle hvila vid
denna kvinna. Nu skall du, Sigurd, få henne till maka,
ty därför nämde min fader ditt namn, att han önskade detta.
Dessutom skolen I båda, hon och du, erhålla min vänskap.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baunordmy/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free