- Project Runeberg -  Studier öfver kompositionen i några isländska ättsagor /
III

(1885) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

antagit fastare former, men sagorna kunna dock ej —
sådana de nu föreligga — ha blifvit till utan en mer eller
mindre framstående bearbetares ordnande hand; ja, ämnet
är i flertalet af dem så väl ordnadt och genomtänkt, att
man med rätta kan tala om deras författare.

Då man vid läsningen af de isländska ättsagorna särskildt
tager hänsyn till deras komposition, märker man
snart den utomordentliga rol, som ödestron spelar i de
allra flesta af dem. Denna är en tråd, som författarne ej
gärna släppa ur händerna. För att fasthålla den tveka de
icke ens att, om så skulle behöfvas, låta det historiska
sammanhanget fara, ty alt framställes gå efter ödets
bestämmelser, mot hvilka öfver hufvud taget intet kan ske.
Orden gæfumaðr och úgæfumaðr förekomma tidt och
ofta, och så många uttryck för «lyckan» (med dess
motsats) har väl knappast något annat språk att uppvisa.
För själfva ödet har man ock åtskilliga uttryck. [1] Ville
man framhålla de sagor, som bäst representera den
fatalistiska världsåskådningen, och i hvilka ödestron därför är
mäst bestämmande för kompositionen, skulle man väl nämna
Vatnsdæla, Glúma, Njála, Laxdæla, Gisla saga, Gunnlaugs
saga
, men man kan dock näppeligen träffa på
någon, hvari den icke förekommer. Tron på ödet har också
säkert hållit sig igenom tiderna, hvilket synes så väl af
Íslenzkar þjóðsögur som af den rikedom på ordstäf, gamla
och nya, som ännu är lefvande i språket.


[1] Af den isländske lagmannen Páll Vídalín († 1727) gifves en
strof, hvari nyanseringen i tre af dem förefinnes:

Forlög koma ofan að.
Orlög kringum sveima,
Á lögin úr ýmsum stað,
Ólög fæðast heima.

(Enligt meddelande af Cand. mag. Guðm. Þorlíksson.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baustudier/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free