Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ljósvetninga saga kan altså som helhet — då
afseende ej fästes vid den defekta recensionen A —
betecknas såsom bestående af mer eller mindre af
hvarandra oberoende afdelningar, i hvilkas
komposition ej kan spåras någon ledande tanke, som
skulle tyda på en förf. med en alt igenom säker
öfverblick af sitt material. Dock skönjes en
ordnande hand mera i Öjolfs saga än i Gudmunds.
Det moment, som äljes i hög grad karaktäriserar flertalet
af Islands ättsagor och bidrager att gifva dem deras
pragmatiska prägel, nämligen den forna ödestron, glimtar här
endast sporadiskt fram (se Gudmunds ord s. 148 59 och
177 10—12, Lännes 192 70, Öjolfs 206 7 och 254 86. Torvards
222 191, Skägges 229 27) och begagnas blott ytterst sällan i
och för händelsernas utveckling; se ofvan Dröm-Finnes och
Torhilds spådomar [1].
[1] Sid. 226 15—23 omtalas en dröm, som Öjolf haft, och som tydes
af hans fostrare. Öjolf säger: þá kom yfir mik þoka mikil, ok sá ek
eigi nautin. Hans fostrare svarar: — — — en þat er myrkr kom yfir
þik, sé ek eigi fyrir annan enda um mál yður. Denna dröm står
tydligen här blott för sin egen skull; jfr drömmarne i andra sagor t. ex.
Njála, Laxdæla, där de alltid stå såsom förut antydande.
Då Öjolf dräpt Torvards brorson, snafvar på hemvägen hans häst,
s. 243. På altinget menar sedan Finne, som ej kan vara någon annan
än den från det föregående kände Dröm-Finne, att han den gången ej
förmått motstå Tonrvards och hans fränders fölgjor, och på Öjolfs fråga, om
han tror dessa vara starkare än Ö:s egna och hans fränders, följer svaret:
eigi kveð ek at þvi; þó er þat reynt, ef vér spyrjum um för Þórvarðs. S.
246 berättas så om Torvards död i Saxland och s. 248 om, hur Höskulds
tanke på hämd öfver Öjolf tillintetgöres. Af andemeningen i Finnes
ofvan anförda ord framgår dock, att han ej helt och hållet saknar
tron på öfvermakten hos Torvards och frändernes fölgjor öfver Öjolfs;
åtminstone ligger däri ej någon antydan om det följande: Torvards
död och hämdens uteblifvande, hvilket man kunnat vänta sig i en
bättre redigerad saga t. ex. Laxdæla eller Njála. Där hade förf. säkert
als ej tagit upp från traditionen berättelsen om Öjolfs fall af hästen och
hans följande samtal med Finne — eller också hade han begagnat sig
däraf på annat sätt: diktat om det, så att det bättre kommit att stämma
samman med det följande. Rätt märkligt är, att Dröm-Finnes spådomar
äro af rent motsatt halt här och i V2, hvarpå ju Öjolfs saga dock är
bygd. Skulle man ej häri kunna se ett tecken på, att bearbetaren af
Öjolfs saga ej har förmått hålla den samma i strängt samband med
Gudmund den mäktiges?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/baustudier/0026.html
