Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Ketil kap. 2, s. 4 6-27, äggar Torsten att träda i
sine förfäders spår och väsa prof på mandom — sedan i
kap. 1 berättats om folkets misstankar, att å vägen mellan
Römsdalen och Jämtland låge »röfvare och illgärningsmän»
— slutar han sitt tal så: »är du nu ock så till ålders
kommen, att det vore tid för dig att pröfva hvad lyckan vill
unna dig», s. 4 26-27: at reyna hvat hamingjan vill unna
þér. Det är i förtröstan på sin faders lycka, Torsten kort
därefter lämnar dryckeslaget och söker upp Jökul, kap. 3,
s. 5 2-7: ok hyggr pat helzt fyrir sér, at hann mun treysta
á hamingju föður síns. Han undkommer Jökuls efterspaningar,
enär annat öde är honom förelagdt än att här bli
dräpt, s. 6 11-12. Och då Jökul har Torstens lif i sin hand
— hvilket den förre med sina ord s. 7 13-14 själf framhåller
— säger han sig vilja skona honom, enär han anar, att
han skall blifva en gæfumaðr, s. 7 29, af hvilken han väntar
sig gagn, ifall det unnas honom, T., efterkommande, och
han ber honom därför gifva en af dem namnet Jökul. Det
är också samma hans mening om Torsten, som synes motivera
uppmaningen till denne att draga till jarlen Ingemund
i Götland, Jökuls fader, och anhålla om systren Tordis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
