- Project Runeberg -  Studier öfver kompositionen i några isländska ättsagor /
104

(1885) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 104 —

den person, som tidigt visar sin fiendskap mot Gunnar
och sedermera stämplar fördärf så väl mot honom som
hans vän Nial: Gunnar blir illa lönad för sin sträfvan att
skaffa Unn godset — för det han följt Nials råd *).

Genom dessa Höskulds och Ruts repliker visas sålunda
här vid afdelningens slut — liksom vid dess början genom
Ruts ord i deras dialog, kap. i: en hitt veit ek eigi, Avadan
pjófsaugu eru komin i œttir vårar o. s. v. (se ofvan s. 93)
— hän på Gunnars och Nialssagans slut. — Början och
slutet af afdelningen syfta altså på ett och det samma,
på utgången af sagan, och härigenom knytas de till hopa,
liksom förhållandet i högre grad blir med början och slutet
af Gunnars- och Nialssagan i dess helhet.

Än ytterligare och tydligare binder sig afdelningens
början till dess slut genom den dialog emellan Höskuld
och Rut, som’ föreligger, sedan de lämnat Gunnars bod
efter godsets utredande, kap. 24 68—72; »hvårt mun Gunnari
aldri hefnaz pessi iijafnadrF ’Eigi mun paf, segir Hridr,
’hefnaz mun hånum vist, ok mun oss verda i pvi engi hefni
nje frami. Enn pó er pat likast, at hann snuiz til vårrar
cettar um vinfengit\ Ruts ord i afdelningens begynnelse ha
rört Hallgärd, denna dialog profeterar i förtäkta ordalag
hennes förhållande till Gunnar, och liksom hans ord ofvan:
illa mun pjer launat verda, varsla det för honom onda,

troheten beror därpå, att förf. just behöfver det för handlingens, för
förvecklingarnas skull, liksom Hall gärds själffastning är af hennes
föregåenden naturligt motiverad — hvarför är just skildringen af hennes
första trolofning oberörd af yngre rättsidéer? Unns uraktlåtenhet att
vädja till fränderna synes mig vara diktad för att i någon
mån motivera och belysa Mårds säregna ställning gent emot
Gunnar, mot hvilken han som frän de kommer att visa alt annat än
atthänsyn.

*) Jfr Hauch, s. 426.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:17:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baustudier/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free