Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 127 -
följa Nials sist gifna uppmaning — att ej bryta förlikningen,
kap. 7428— fbr att i ro sitta som ärad, och själf har han
tränne gånger försäkrat, att han så skall göra. Men så är
det ej af ödet förelagdt. Förutsättningarna för hans fall
— Mård och Hallgärd som Gunnars maka — finnas; dét
måste inträffa. Kopstmässigt inlägges i själfva skildringen
denna yttring af ödets vilja, kap. 7532-37; p^ drap hestr
Gunnars fœti^ ok stokk hann af baki. Hånum vqrct
lit-it upp til Hlidarinnar ok bæjarins at Hilmar end a o. s. v.;
hvilket förorsakar, att Gunnar vänder hem. Det är altså
den rena tillfälligheten, som sätter i rörelse ^ett hittiis
obe-gagnadt motiv: Gunnars kärlek till sin bygd, för att få det
förutbestämda — förlikningsbrottet med dess följder —
realiseradt.
Då det, som »ålunda ytterst ger utgången, framkallas
af den rena slumpen och är något, som ej går i kedja med
det foregående, har förf. också med naturlig takt undvikit
att såsom äljes göra läsaren helt och .hållet beredd på det
förestående; väl har han, liksom af gammal vane, gifvit ett
par antydningar men omedelbart därpå dämpat intrycket.
Men när så Gunnar gjort förlikningsbrottet, låter han
täta vinkar följa om det oundvikliga slutet, hvarpå läsaren
numera ändock är beredd genom Nials och Mårds förut
omtalade ord. De komma fram i Kolskäggs yttranden till
Gunnar, sedan denne sagt honom sitt beslut att stanna på Island,
k. 75 40-41; — — ok munt þú pat ætla mega, at svá mun allt
fara, sem Njåll hefir sagt\ samt s, k. 45; — — ek mun spyr ja
pik látinn^ frændi; vidare — efter Gunnars återkomst till
Lidarände — i en situation af samma förebådande art som den,
då han hemkommit efter Torger Otkelssons fall — se ofvan
föreg. s. — s. k.51—52: Hallgerdr vardfegin Gunnari, er hann
kom heim, enn módir hans lagdi fått til; i Gunnars bön till
Nial, att han måtte taga vård om sonen Högne, sedan N.
förkunnat det honom tillämnadeöfverfallet, samt till sist i Gunnars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
