- Project Runeberg -  Studier öfver kompositionen i några isländska ättsagor /
129

(1885) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 129 —

så gör denna del af Njála det äfven. Den ät* först ute med
skildringen af hämden efter Gunnar.

Det sista profvet på Nials vänskap för Gunnar låter
förf. komma till syne i hans råd till G:s fränder,#kap.
78 5~6: kvad heldr mundu verda at veita peim i pvi
veg-skarä at vega nakkvara i hefnd eptir hann. Detta råd
är märkligt, då man besinnar, att Nial aldrig förut direkt
tillstyrkt hämd, ja, t. o. m. afstyrkt en sådan, kap. 44107-110^
efter det han och sönerne på det värsta nidats. Med detta
sitt sista råd rörande Gunnar vill han altså här liksom
försona värkan af sina tvänne första välmenta men
olycks-bringande.

Hämden företages, kap. 79, af Gunnars son Högne och
Skarpheden, och de män — Gissur hvites sQn Roald och
Torger Starkadsson — som kunna anses särskildt utpekade,
kap. 77 136—i4o5 som dess föremål, i det de äro de enda af
an-fallsmännen, som berättas skryta öfver de sår, Gunnar erhållit,
fallä för spjutyxan, förd af Högne, sedan den först med sin
klang bådat deras bane. Rörande dem däremot, som dfåpas af
Skarpheden, sker i förväg intet påpekande. Sedan
spjutyxan kommit i Gunnars ägo, har den endast tvänne
gånger tillförene varslat dråp, nämligen just de bägge
olycks-fulla, som han med den samma vållat i samma
slägt-linje. Att han sedan blir hämnad med detta vapen, är
ytterligare ett af de många bevisen för förf:s
öfverlägsen-het i behandlingen af sitt material.

Efter det en för Gunnars fränder hedersam förlikning
blifvit ingången — äfven denna, såsom de flesta föregående,
emot all lag men med förf:s tydligt uttalade medvetande
härom, kap. 80 5: pó at hann vœri sekr — ledas de tre i
sagans slut lifligt medvärkande bipersonerna Ger gode,
Högne och Kolskägg ur den samma.

Liksom de flesta andra sagor ej upphöra, förrän de
nämt sin hufvudpersons atkomma, så gör denna del af Njåla

9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:17:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baustudier/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free