- Project Runeberg -  Studier öfver kompositionen i några isländska ättsagor /
149

(1885) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149 —

gen; däraf framkallas Floses nid emot honom och
Skarphedens bittra svar, hvilket åter kommer den förre att
förklara, det ettdera nu skall ske: antingen far Höskuld
ligga ogill eller också skall det tagas hämd för honom.
Till sist falla Halls af Sida ord, bekräftande Nials ofvan,
s. k.102: ’hölzti miklir úgæfuínenn eigu hjer i hlut af*).
Jfr Laxd. ofvan s. 88.

Märkvärdigt nog motiveras icke, hvarför Nial
begår denna ’ oforsigtighet, som dock är af afgörande vikt.
Meningen är väl att visa, hur äfven Nial är en iigcefumadr,
fastän han ej med ord framhålles som en sådan. Den
värkan, silkekappan åter gör på Flose, menar Hauch, s.
433 — utan tvifvel med rätta — föranledas af det intryck,
han erhållit, då Hildegunn kastat kring hans axlar kappan,
som han själf gifvit Höskuld, och i hvilken denne dräpts.
Karaktäristiskt är det, att förf. låter Flose begagna just de
skymford om Nial, som Hallgärd först uppfunnit, och för

*) Lehm. och Clfd visa i sin behandling af denna sagans femte
process, s. 94—102, att den samma i sina flesta punkter är juridiskt
felaktig, att kap. 121, som omtalar Mårds lysning och målets häraf
föranledda fall, saklöst kunnat för det helas skull undvaras. Detta
senare förekommer mig, från kompositionens sida sedt, orimligt: förf.
kan ej helt och hållet lämna ur sigte Mård, hufvudorsaken till dråpet
och själf deltagare däri. I följd af förf:s behandling af sista
dråpmålet i Gunnars- och Nialssagan kunde man här vänta sig, att alla
deltagarne i dråpet skulle blifvit liksom Gunnar och Kolskägg dömde
fredlöse — Mård så väl som Nials söner. Att d«n förre skulle dela
öde med desse, vore efter hela Njålais planläggning otänkbart. Därför
synes det, som om förf. velat genom Mårds lysning och målets fall
bevara honom för sagan. Att Nials öde däremot länkas till sönernes,
är redan antydt i hans ord ofvan s. 142, men för den skull måste han
själf gripa in i handlingen, hvilket han här — efter en förlikning
— får tillfälle att göra: silkekappan! Nials handling finner jag i
motsats till Lehm. och Clfd icke onaturlig, då hans viktigaste råd och
handlingar äljes visa sig olycksbringande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:17:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baustudier/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free