Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då det berättats, hur Flose och hans män sett
Nials-sönerne och alt husfolket uppstälda framför husen, falla
Floses ord: — mjer litz svá, ef peir standa uti fyri, sem
vjer munim pá aldri sótta geta: d. v. s. med vapen —
járni^ Floses ord ofvan s. 150 — kunna de ej få makt med
dem; hvilken mening Flose, då de på Nials råd gått in i
huset, sedermera tydligt uttalar två särskilda gånger, sedan
den samma visat sig bekräftad, efter det männen på
Bärg-torshvål väl motstått vapenangreppen först i husdörren,
därpå inne i det brinnande huset.
Hvarför uttalar då Nial, kap. I2823-2?, sin önskan, att
man skall gå in och ej taga med vapen emot dem ute?
Och han vidhåller sin mening, trots Skarphedens säkra
förklaring, att fienderna skola taga till eld. Hvarför kan
den framsynte Nial ej förutse hvad Skarpheden kan?
Hvarmed har förf. motiverat, att han nu, då alt står på
den afgörande punkten, just ger det råd, som ger
uppfyllelse åt hans spådom: dauäi minn qk konu minnar ok
allra sona minna i Jo, med de orden af Skarpheden,
s. k.43: hann er nit feigr. Han är ^fter ödets vilja döden
nära — därför ger han helt naturligt det råd, som
bringar död.
Det visar sig således, att Nials tre första råd, från
hvilka olyckorna ytterst utgått som följder, tarfva ett hans
sista, som låter dem fullt löpa ut i slutet: hans eget, hans
husfrus och sönernes fall*). Eller m. a. o.: liksom han
*) I berättelsen om branden kunde man mena det vara underligt,
att Flose så länge dröjer med att bedja Nial och hans husfru gå ut
eller ej gör det åtminstone samtidigt med, att han tillstääer kvinnorna
och det andra folket fri utgång, då man af det föregående vet, att
det ej är hans afsigt att omintetgöra andra än Nialssönerne och Kåre;
kap. I2\ 59: — — sœkja Njálssonu — kap. 128 66: ok geyma þess, at
engi komiz i braut — hvártki Kári nje Njåls synir. Häri visar sig’dock
förfrs kompositionsförmåga. Han affardar först bipersonerna och låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
