Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
— ttDen fabel, ni jollrat med leende mun,
rätt artig den var men förunderligt tunn,
ej hög var den sanning, som därur ni öst:
än tycks ni mig tala rätt hufvudlöst!“
Han ser på henne och skrattar
som skatan, när listigt den snattar:
"Af kvinna, så stolt, är det ljuft att bli klöst!
“Rätt spetsiga klor tycks ni ha. —Nå låt gå!
Men jag har mitt hufvud för mig ändå:
det gömmer i minnet så folkets knot
mot laglige härskarn som allt dess hot;
ännu kan hvart ord det höra,
som ljungade in i dess öra,
när talaren satte på ’ormen’ sin fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
