Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Mot husens smutsgrå väggar den lyser med sitt sfeen,
och blottad foten trampar på gatans kalla sten.
På ryggen hennes händer af bödeln surrats fast,
det fina skinnet sargas af repets grofva bast.
En fängslad Judith, går hon mot döden drottninghög,
den enda bland allt folket, hvars hand till handling flög.
Om Holofernes hufvud hon blott i handen haft!
En folkets genius är hon, dess dyra, sparda kraft.
Från massan hörs ett mummel, och händer sträckas fram,
som om de ville sätta för våldet här en damm,
men ingen muskel spännes till bragd, som vågar allt,
och fruktan kväfver harmen, och hjärtats blod blir kallt.
Å gatan falla nunnor på knä i mörka led
och göra korsets tecken och tumma radbands ked.
Hon ser sig kring: i ögon dock röjs en glimt af tröst,
fast trösteord ej ljuda från någon vänlig röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
