Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Nu tåget syns! Då far han
med kraft mot böjde ringarn
och vräker honom undan:
“Ve Alba olycksbriugarn!“
I svängda repet drar han,
till storms han ringa vill!
Då gripes han vid armen
och kastas fram mot gluggen:
“Kan du ej häjda harmen,
så skall du dock stå still!“
Och nu förstår han hånet:
från egen kyrkas tinne
sin älsklings dödsfärd skulle
han få som sista minne.
Än går det dofva dånet
af klocka, kär han haft.
Sitt hvita hår han rifver.
Han ropar ut sitt verop,
fast ohördt det förblifver,
Irots hans förtviflans kraft:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
