Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Som han du vågat lif, som han du gått
mot faror lugnt framåt, din egen herre.
Mot dig har stormen intet än förmått,
och hittills har du stark i kampen stått,
när hindren växte tätt och vordo värre —
och öknen syntes utan gräns
och genombränd, på vatten läns,
och törsten torrmynt sög i närv och sena,
tills siste mannen föll — du var allena.
Hvad höll dig uppe, när du sedan gick
i ödemarken, pint och öfvergifven,
och pulsen blef mer matt hvart ögonblick
och intet källsprång där du skönja fick,
hvi blef din saga ej i sanden skrifven?
Hvi brast ej då ditt starka mod,
hvad bar dig fram till fjärran flod,
som låg där torkad som en vassgöl bara —
en källa, skapad att ditt lif bevara?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
