Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169;
Han vände sig öm — han hörde ett skratt
en tjusande kvinnas kvitter;
två ögon med soligt glitter
besågo den hädade taflan gladt.
Då kom sol i hans håg,
och på duken han såg,
och han grep den kastade penseln på nytt,
ty han kände att skaparekraften ej flytt.
Hon satte sig ned. Hon jollrade smått
om allt, som var grant och var roligt
och sorgset och mulet och soligt,
om allt hvad hon hört, både ondt och godt.
Och skyar och bärg
fingo åter sin färg,
och dagrar och skuggor fördelte sig lätt,
och pänseln flög öfver knallar och slätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
