Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Då glänste för min blick den gamla sagan
om hurtig danapilt. Förföriskt ljuf
snödrottning honom tog till svalt palats;
där satt han stel, tills hjärtat blef en isklump.
Ur ögat log ej mer hans friska själ,
man skulle trott, han frusit re’n ihjäl.
Så kom den dag, då trogen lekkamrat
— den ljusa flickan, ledd af kärleksträngtan —
steg genom slottets port i köld och snö
till svennen in och slog kring honom armen.
Så heta tårar grät hon vid hans bröst,
att hjärtat smalt däri som is för solen.
Hon tog hans hufvud, kysste ömt hans kind,
att den blef lika röd som hennes egen.
Hans ögon kysste hon, till dess de lyste
som hennes egna ögon varmt och klart.
Så blef han kvick igen, all köld var svunnen:
till varma lifvet blef han återvunnen.
Men ur min tanke äfventyret rann:
jag såg mig kring — dess stämning dock ej svann.
Då tänkte jag: i sträfsamt hvardagslif,
där blott förvärfvet eldar mänskohågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
