Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
och siffrors tal är det, som klingar högst,
blir anden stel som i ett ispalats.
Och stel han dröjer där med blick så kall,
en blick, som har sin glans af hård metall.
Men kommer så hans ungdoms lekkamrat,
den ljusa mön, som än har honom kär,
den höga konsten, alltid ung och varm,
och trycker honom till sin friska barm
och lägger ned sitt hufvud vid hans hjärta
och täljer honom lifvets öden bjärta,
hur sorgen suckar och hur glädjen ler,
då vaknar han till lif, och upp han ser
och signar mön, som värmen återger.
Han henne ser i växlande gestalt.
Än är hon Carmen med akasieblomman
och lefver fri bland smugglarne i bärgen
och liar all världen till sitt fosterland;
hon gäckas med hans kärlek, tills den rasar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
