Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Än är hon hemlös, jungfrun, som Mignon
och smeker honom med sin veka sång;
hän till sitt längtans land hon honom för
och där hans unga kärlek saliggör.
Ån är hon Solveig, trogen i sin väntan,
allt medan själfvisk vidt han irrar kring
och härdar kallt sitt jag i världens kyla.
När sist han vänder hem, i hennes sköte
hans trötta hufvud ändtligt finner hvila
och får så drömma, medan huldt hon vakar.
Då drömmer han, hvad bäst du drömma kan:
en värld, till själen stor och skön och sann.
Det var en vinterdag med sol på fästet,
när så jag gick i rimfroStsilfrad stad.
På dessa tiljor se’n jag ödmjukt sökt
få konstens höga, växlande gestalter
att träda friska fram för eder syn.
Hvar gång jag skönjt på andra sidan rampen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
