- Project Runeberg -  Vid allfarväg. Dikter /
13

(1884) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jon Fant

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och sätter man honom en spade i hand,
Så gräfver han gropen: men slingrig kant
Och ojämn botten få jämnas till;
Ej bättre man väntat det af Jon Fant.

Och Jon han går och kommer igen,
Han har ej hem och känner ej nöd.
Och smäller en snärt på hans påse ibland,
Så faller den mjukt på sofvel och bröd.

I kyrkan där framme vid predikstoln
Hvar enda söndag man ser hans rygg,
Hur den nu, från hvardagsbördan fri,
Sig breder i bänken stark och trygg.

En stämma han har, som fyller hvalf:
Det böljar välljud ur vidgadt bröst.
Från klockaren själf han tonen tar,
Och honom följer hvar enda röst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bauvidall/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free