- Project Runeberg -  Vid allfarväg. Dikter /
104

(1884) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Professor han blef en lycklig dag,
Bekymren släpte sitt tunga tag.
Han andades lugnt på sin höjd, och då
Förgät han alt mer de små.

Och nöden, som förr så bjärt han fann,
I skylande dunkel fjärran svann,
Och suck, som drogs, icke hörd den blef:
Han intet om småfolk skref.

Han fann tillvaron skäligen god,
Och världen gick an, som nu den stod.
Han klart beviste, att alt var godt,
Man skrek och man bullrade blott.

Men barnen lekte på gården gladt,
När lugn bland böckernas mängd han satt —
Han spratt, som af åska han hört en knall,
Där ropades på Lasalle!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bauvidall/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free