Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. De tyska gästerna i Visby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vida större betydelse torde emellertid den verksamhet ha
varit, som gick ut på att reglera medlemmarnas förhållande
till utomstående. Denna verksamhet kan hänföras till
sällskapets diplomati och utöfvades mest genom sändebud, när
förhandlingarna försiggingo utom Visby, eller genom
delegerade, när förhandlingarna försiggingo i Visby.
Ett exempel på det senare slaget ger den förut flera
gånger berörda urkunden af 1229 Jag kan för detta
fördrags tillkomst hänvisa till Rydbergs anmärkningar.
Fördraget själft räknar upp städernas delegerade och
sammanfattar de öfriga, som voro med, under »andre mycket kloke,
gode män» (se ofvan, s. 75). — De flesta fördrag och
privilegier utverkades naturligen vid de olika länders hof, dit
sällskapet utsträckte sina handelsförbindelser. Fördragen
och privilegiebrefven tillkännagifva ofta det själfva. Så
säges i biskop Alberts privilegiebref af 12112, att de
privilegier, som af honom gåfvos åt »mercatores præcipue
Gut-lenses», blifvit af dem formligen begärda (»a vobis
postu-latai>). Troligt är att begäran framställts af visbysällskapet,
eftersom det särskildt framhålles. På liknande sätt säges i
Margaretas af Flandern privilegiebref3, att privilegierna voro
gifna »ad instantiam vniuersorum mercatorum Romani
im-perii Godlandiam frequentantium». — Ibland gaf sällskapet
sina underhandlare fullständiga instruktioner, innehållande
de punkter, som skulle läggas till grund för fördraget. Som
en sådan instruktion anses den urkund, som finns i H. UB.,
analoga med dem, som af vissa städer utfärdades på deras
separatförsamlingar. Om betydelsen af wilcore (arbitrationes, arbitria, statutaj till
skillnad från recesser (recessus) se Koppmann, It. R., 1, s. IX och not. 1.
1 S. T., I, n:o 77.
2 Livl. VB., I, n:o 20. Jfr ofvan s. 75, n. 2.
3 S. T., I, n-.o 95.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
