Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilaga: Om några af de äldsta gotländska sigillen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 136 —
omslutes af koncentriska snoddlika cirklar. Till den inre
af dessa sluter sig ett bägornament, som i alla bågspetsar
och bågvinklar har stiliserade blad. Omskriften lyder:
»Sz-gillurn civitatis Wisbycensis-» d. ä. staden Visbys sigill.
Heraldiskt märkliga äro isynnerhet gumsens vekare
former och förminskade horn och nimbus kring hufvudet,
hvilket allt syns tyda på, att det senare på gotländska
sigill och fanor förekommande Agnus Dei redan nu
föresväfvat sigilltillverkaren. Hauberg1 har gjort uppmärksam
på, att den mynttyp, som under 1300-talet bötjade präglas
på Gotland och som har Agnus Dei till sinnebild, har
påverkats af de flandriska guldmynten. Det är sannolikt, att
gumsens förändring till Agnus Dei har förorsakats af samma
påverkan.
Detta sigill har, som jag redan förut påpekat8,
tillkommit för att beteckna gotländingarnas och tyskarnas
sammansmältning i stadssamhället och deras likställighet
därstädes. Då företalet till Visby stadslag omtalar, att
Magnus Eriksson påbjöd detta sigill, och detta företal
tillkommit i andra fjärdedelen af I4:e årh., kunna vi däraf
bestämma sigillets tillkomsttid. I full öfverensstämmelse
därmed finna vi under urkunder, utfärdade af tyskar och
got-ländingar i Visby, att man ännu så sent som år 1341 3
beseglat med »sigilla nostra», således med
visbygotländing-arnas och visbytyskarnas båda sigill, men i en urkund af
1347 4 ha de begagnat »sigillum nos/rum». Ty värr är
sigillet under denna urkund bortfallet, men sannolikt ha vi
här en af de första användningarna af det förut beskrifna
1 Aarbøger 1891, s. 25 ff.
2 Se ofvan s. 117.
3 Se ofvan s. 129, n. 1 och 130 n. 1.
4 Se DS., V, n:o 4182.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
