Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 69 -
siste tok det tragisk. Den gjødde og hylte, rik»
tig storvraelte som om den blev flenget i mange
småbiter. Mor kom til og vilde skjenne, men
da hun fikk se farmor og Lina ganske overgitt
av latter over hunden, som satt midt ute på
gulvet med åpent gap og hodet vendt mot taket
mens den vrengte sine ulyder av sig ut over
stuen, da måtte hun delta i morskapen hun
også, og det blev til en kvartet på nåde og
unåde. Jeg hang over tangentene med min røde
lugg dansende efter takten og stakk med stive
fingre rett ned i dissonansene. Far kom hjem
fra sin tur og blev overrumplet av dette vrøv»
lets larmende apotheose i sine fredelige stuer.
Også han måtte le med. Tilslutt blev latteren
så faretruende, at farmor påstod hun hadde fått
et knekk for livet. Så galt var det nu ikke; for
hun levet i mange år efter den dag.
Fars latter, slapp han sig til, var en lyrisk ka»
skade. Men hvorfor hadde vi ledd slik:
«Jo,» forklarte far, «det er komikkens høide»
punkt det, at dyret blir sittende og hyle iste»
denfor å ta tilbens. Den er som de tyske lyri»
kere i gamle dager. De søkte også alltid inn til
sin egen jammer og hylte den ut over verden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
