- Project Runeberg -  Anmärkningar om helfvetesläran /
4

(1864) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upptogs af de ungefär likaså barbariska Judarne [1],
från hvilka hon sedan har kommit till alla de christna
barbarer, som ända till våra dagar hafva predikat
henne. Någon grund har hon för öfrigt icke vare sig
i förnuftet eller i vår sinnlighet d. v. s. i någondera
af de tvenne källor för vetande, som äro för oss de
enda möjliga [2]; och då hon påtagligen är stridande


[1] Perserne voro såvida mindre barbariska och
omenskliga än Judarne, att de senterade nödvändigheten af
alla ändliga väsendens slutliga förbättring och eviga salighet,
hvilket icke var möjligt för de senare, som voro
hårdhjertade, hämdlystne Semiter. Också läto dessa derföre sin
Gud utsäga om sig sjelf, att han var en stark hämnare,
mäktig att straffa fädernas missgerning in på barnen allt
intill tredje och fjerde led d. v. s. mägtig att tillfoga de
sednare lidanden för handlingar, hvilka de hvarken sjelfve
begått eller ens möjligen kunnat förhindra. Man ser att
superstitionen här fattade sin Gud i analogi med de fordna
barbariska Despoterne i Orienten, hvilka ofta utrotade ända
till hela slägten, när någon af dess medlemmar hade
förbrutit sig emot dem, utan att vare sig de sjelfve eller deras
lika barbariska undersåter deruti funno någonting orättvist
eller fördömligt. Och detta bevis på de gamla Judarnes
hårdhet och barbari meddelas oss ännu i denna dag såsom
Guds ord — Guds egna ord — uti den första och allmännaste
religionslärobok, som sättes i händerna på christna
menniskor! Kan man tänka sig en större skam och vanära
för ett presterskap, som gör anspråk på att få anses för
christeligt?

[2] Menniskan är nemligen endast ett sinnligt förnuftigt
väsende, och hennes kunskapskällor kunna derföre ej eller
vara flere, än hennes förnuft och hennes sinnlighet. Genom
det förra, som sjelft är osinnligt, är menniskan medvetande
af det osinnliga d. v. s. af Gud och af sitt eget ursprungliga
väsende äfvensom af det förnuftiga i allmänhet. Genom den
sednare åter, som sjelf är sinnlig, är hon medvetande af det
sinnliga d. v. s. af den verld eller verklighet, som exsisterar
för oss i rummet och tiden. Men utom det sinnliga och det
osinnliga eller förnuftiga finnes ej något tredje, om hvilket
man kunde säga att det är hvarken det ena eller det andra;
och således kan icke eller en tredje kunskapskälla för
menniskan vara möjlig. Hvad Theologerne säga att menniskan
har erhållit genom Guds Uppenbarelse, det har hon i alla
fall erhållit blott genom förnuftet, ehuru hon merendels icke
har varit deraf klart sjelfmedvetande. I detta är Han sjelf
evigt närvarande, om vi än icke der fatte honom annars än
mer eller mindre dunkelt, och Han är der ock hel och
hållen närvarande, emedan Han såsom rent andelig icke kan
vara delbar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:54:05 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bcjhelfvet/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free