- Project Runeberg -  Anmärkningar om helfvetesläran /
14

(1864) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visar sig vara helt annorlunda, när förnuftet hos henne
har kommit till verklighet

I sammanhang härmed torde vi äfven böra
anmärka, att hvad vi här yttrat om helvetesläran gäller
ock likaså väl om en annan lära, hvilken är hennes
förutsättning och utan tvifvel har varit anledningen till
henne, vi mena den allmänt utbredda läran, att Gud
medelst lidanden straffar de ändliga väsenden, som
hafva försyndat sig mot Honom eller motverkat Hans
ändamål10). Det är nemligen redan i allmänhet

10) Vi beröre här endast i förbigående ett ämne, som
annars ganska väl förtjente en egen och vida utförligare
behandling, men med hvilken vi likväl för tillfället ej
kunne befatta oss. Så mycket torde man emedlertid kunna
se af det, som skall nämnas i det födande, att om det ej
kan med giltiga skäl bestridas, först och främst att Gud
hvarken vill eller ens kan tillfoga något väsende ett ondt,
och vidare att hvarje bestraffning, som verkligen är rättvis,
nödvändigt ock är en välgerning för den, som erhåller henne,
samt ändtligen att ingen annan än det menskliga samhället
eller dess representant kan rätteligen begagna sig af sinnliga
lidanden såsom straffmedel, tå måste den gamla theologiska
läran oiq Christi försoningsdöd och hans satisfactio vicaria
erhålla en icke så litet förändrad betydelse, om den skall
kunna godkännas af förnuftiga och tänkande menniskor. Att
hon kan få en sann och antaglig mening vilje vi icke bestrida;
tvertom ar detta någonting, som vi sjelfve påstå; ty äfven
för oss är Christus den högsta och egentligaste, om än icke
den enda Försonaren. Men säkert är dock att denna mening
ieke är den, som vanligen bibringas oss genom vår TheotogL

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:54:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bcjhelfvet/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free