Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfriga ock vinna den, hvarföre man säger med skäl, att
ingen kan handla vare sig väl eller illa blott för sig
sjelf. Det kan således ej någonsin vara den straffandes
rätta ändamål att endast tillskynda den felaktige ett
ondt, utan det måste tvertom alltid vara hans
ändamål att med straffet tilldela honom ett godt eller
m. a. o. att bevisa honom en sann och absolut vigtig
välgerning. I vissa fall kan det väl hända, att det
medel, som dervid måste användas, är ett sinnligt
obehag och såvida ett temporairt relativt ondt;
men detta förändrar ej någonting i ändamålet, hvilket
i alla fall alltid förblir detsamma.
Att utan det goda till ändamål blott och bart
vedergälla någon med ondt för ondt, är att utöfva en
sinnlig och förnuftsstridig hämd, hvilket för menniskan
och samhället aldrig kan vara tillåtligt, och för den
Allgode sjelf icke en gång är möjligt, såsom redan
är nämndt. De förra kunna väl få tillfoga en
men-niska vissa lidanden, när det är oundgängligen
nödvändigt för hennes högre och högsta väl, t. ex. den
opererande Läkaren för att rädda den skadades timliga
lif och helsa, och det straffande samhället för att
befordra den brottsliges eviga lif och salighet.
Samhället åsyftar nemligen med straffet närmast ingenting
annat, än att betaga den brottslige lusten eller, om
detta ej är tillräckligt, förmågan att yttra sin sinnliga
vilja i handlingar, med hvilka han likaså mycket
motverkar sitt eget förnuftiga ändamål, som han
motverkar samhällets och dess medlemmars, emedan det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
