Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För öfrigt följer detsamma, hvad Gudomligheten
beträffar, äfven der af, att alla lidanden falla inom det
sinnligas område, med hvilket Han såsom ett rent
osinnligt väsende icke omedelbart har någonting att
skaffa. Ty för att Han skulle kunna omedelbart
inverka på det sinnliga, måste Han stå i något
omedelbart förhållande till det och således ock hafva
någonting med det gemensamt. Men i sådant fall
skulle Han också sjelf vara omedelbart bestämd genom
det sinnliga, d. v. s. Han skulle då vara, såsom t. ex.
menniskan, ett sinnligt förnuftigt väsende, hvilket ej
låter förena sig med hans rena osinnlighet. Det
sinnliga i allmänhet och det (sinnligt) onda i synnerhet
kunna derföre ej någonsin vara ett medel för Honom
såsom det är eller kan vara för den sinnligt förnuftiga
menniskan. Han sjelf (omedelbart) straffar d. ä. rättar
visserligen ock menniskan, men hufvudsakligen på
sådant sätt, att Han hos henne utvecklar allt högre
och högre lifsformer, hvarigenom det sinnligas magt
hos henne blir mindre och mindre och det förnuftigas
magt deremot större och större. Och detta gör Han
icke på något sätt medelbart och utifrån eller
tillfälligt och tidtals, utan Han gör det omedelbart
genom sig sjelf och inifrån — genom sin eviga närvaro
i hennes ande. För öfrigt är Han äfven på samma
sätt verksam hos henne till hennes bestraffande i
hvarje moment af hennes utveckling, emedan Han
Ständigt i hennes inre ger henne anmaningar till att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
