- Project Runeberg -  Anmärkningar om helfvetesläran /
25

(1864) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bättra sig, ehuru detta ej sker genom något slags
tvång eller lidande ,5).

15) Når Theologerne tala om syndernas förlåtelse, mena
de vanligen dermed en befrielse ifrån helfvetets plågor eller
ifrån de lidanden, som, enligt deras förmenande, rättvisligen
bör träffa menniskan för hennes synders skull. Men att
äf-ven detta är endast en superstitiös mensklig förvillelse, följer
ovedersägligen af det vi här hafve sagt. Också skulle ju
annars syndernas förlåtelse vara ett ganska oskickligt uttryck
i stället för helfvetets eller helfvetesplågornas förlåtelse, hvilket
då vore det rätta uttrycket. I sjelfva verket när man ber
någon om förlåtelse, ber man egenteligen om ingenting annat,
än att han ej måtte betrakta förnärmelsen såsom utvisande
en ond och fiendtlig vilja. I annat fall skulle ju den verkliga
meningen af hela begäran vara, att den förnärmade ej måtte
bestraffa eller rätta den förnärmande, hvilket vore att begära
på en gång ett pligtvidrigt förhållande å den förres sida, och en
förlust af en ganska behöflig välgeming å den sednares.
Syndernas förlåtelse kan icke betyda någonting annat, än å
menniskans sida hennes befrielse från sjelfva synderna och
å Guds sida Hans verksamhet hos henne till denna befrielse.
Och att hon icke blott behöfver Hans nådeverkan för det
ändamålet, utan ock alltid erhåller den i en viss ordning, det
kan ej sättas i fråga eller betviflas af den sannt tänkande
och religiöse. Det är nemligen för en sådan ej möjligt att
tänka sig det onda såsom någonting evigt, emedan det då
skulle för honom få samma ursprunglighet och värdighet,
som det goda sjelft. Och det är likaledes för honom ej
möjligt att tänka sig Gudomligheten såsom vanmägtig att
slutligen göra det sednare gällande öfver det förra,
e-medan detta hos den AUgode vore en ofullkomlighet. En
evig osalighet för något väsende är dessutom för tänkaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:54:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bcjhelfvet/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free