Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att ändttigen ej eller menniskans eget förnuft
kan begagna sig af några sinnliga medel för att
bestraffa henne sjelf, det visar sig tydligen deraf, att
i annat fall skulle det sinnliga kunna bli orsak till
någonting förnuftigt, hvilket, såsom redan är anmärkt,
ej låter tänka sig. De lidanden, hvilka menniskan
sjelf ådrager sig genom sin syndighet, äro ej några
straff eller ens några straffmedel, utan de äro endast
hennes moraliska ondska eller syndighet sjelf, sådan
den visar sig såsom förverkligad i sina följder* Och
att man till dessa följder ej kan hänföra hennes
moraliska omvändelse och bättring, det torde väl vara så
tydligt och klart, att det icke behöfver några bevis.
Det onda skulle då rätta sig sjelf och blifva. en princip
till det goda, hvilket är rent af omöjligt.
Om det hufvudsakliga af hvad vi här velat säga
borde de christna Theologerne och Presterne mindre
än andra vara okunniga (Jemf. t. ex. Math. 5: 39—47,
1 Thessal. 5: 15, 1 Petr. 3: 9 och flere andra ställen
med Math. 5: 48); men beklagligen är det motsatta
förhållandet så vanligt, att det knappt lönar mödan
att tala om undantagen. Det stora flertalet är ännu,
Gud bättre, i en ganska betydlig grad besmittadt af
gammal barbarisk hedendom eller af persisk och
judisk superstition.
en ren orimlighet, redan derföre att begreppen evig och osalig
ej låta förena sig hos ett och samma subject. Endast det
gudomliga och goda kan vara evigt; det onda ar deremot
nödvändigt blott tim ligt, föränderligt och — förgängligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
