- Project Runeberg -  Kristina Nilsson, grevinna de Casa Miranda /
23

(1921) [MARC] Author: Beyron Carlsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som en liten mamma för Lilla-Stina under hennes
uppväxtår. Därefter voro bröderna Manne,
Nils-Johan, Kalle och Sven, och så allra sist Stina.
Syskonen ha i sin tur många efterkommande —
sammanlagt 44 barn — så man förstår, att det i
Småland inte är ont om släktingar till Kristina Nilsson.

Och barnen lyssna till de underbara berättelserna
om Stina, vars barndom blev så olik andras. Strax
nedanför stugan vid Löfhult, alldeles intill
landsvägen, ligger ett väldigt klippblock, som någon
jättenäve slungat dit i tidernas gryning, när elementen
kämpade en dust med varandra här på det
småländska landet. Stenen skjuter upp som en hals åt
landsvägen till och i folkmun har den fått namnet
Löf-hulta fåle. Sägnen vet till och med berätta, att vid
jul, när den hör klockorna från Skatelöfs kyrka
ringa till otta, så vänder Löfhulta fåle sig om ett
varv. Denna sten, där högstammiga björkar stå
som vakt å sidorna, var en kär tillflyktsort för
Stina. Här satt hon som en drottning på sin tron
och spelade, så att sångfåglarna förstummades och
sjöng så att det till och med började spritta i
Löfhulta fåles stenhjärta. Här såg hon hela nejden
bokstavligen för sina fötter, nickade hult åt
prästkragarna, som stodo där nere i sina nystärkta krås,
trohjärtat blickande upp till henne, kommenderade
furorna, som lystrande stodo raka och orörliga,
kisade vänligt åt sin kusin solen och skickade
hälsning med sina budbärare lärkorna till främmande
länder, dit hon skulle komma senare, när hon fick
tid. For en resande förbi i sin trilla, kunde han
trott sig se en älva eller ett litet skogstroll häruppe
på klippans höjd. Men sagostämningen bröts strax,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:35:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bckrinils/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free