Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det tredje och som jag hoppas sista olycksödet
var med mina fötter. Det var det farligaste. Då
för tiden gick jag med bara ben. Vi barn måste
alla var på sitt sätt arbeta med och fastän jag som
den yngsta hade en viss frihet, fanns det dock ett
och annat jag kunde göra. En dag skulle jag ut
för att fodra grisarna, vilket förresten var mig ett
stort nöje och jag kom dit med förklädet fullt av
allehanda läckerheter för mina små grymtande
vänner. Ju närmare jag kom stället, dess tydligare
kunde jag höra deras kända ljud och dess hastigare
sprang jag. Jag sjöng och jublade, men plötsligt
slutade min glädje. En stor, nyss vässad lie låg
mitt på gården och jag som var sysselsatt med att
ordna födan i mitt förklä, lopp med mina bara
fötter precis in i den. Jag störtade till marken, folk
kom och jag blev buren in. Far var som från sitt
förstånd. En klok gubbe kom dit och han
förordnade att enda medlet att stanna »bloden» var, att
far skulle av alla krafter springa ut till gränsen av
vår egendom. Så snart han kommit till grannens
gård skulle blodet stanna. Far sprang och då han
kom dit — hör nu bara! — stannade blodet (så
berättades åtminstone för mig) och jag kom mig.
Men ännu har jag ett stort ärr på högra foten.
Allt detta från min tidigaste barndom minns jag
ännu så väl, fastän mitt liv har varit mera
omväxlande än de flesta andras. Man drömmer ju som
liten om framtiden och ett liv fullt av skimrande
öden. Men för min del har jag då aldrig i mina
djärvaste tankar drömt mig något sådant, som har
blivit verklighet för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
