Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland beväringarna på Kronobergs hed.
Bland de många episoder från barndomstiden, på
vilka jag ibland tänker — berättar Kristina
Nilsson vidare — är det särskilt en, som efterlämnat
ett varaktigt intryck, nämligen min utflykt till
Kro-nobergshed sommaren 1853 eller 1854. Jag var då
ungefär elva år gammal.
En dag när jag nekat min mor att gå och »luka»
— d. v. s. plocka potatisblast åt grisen — vi hade
då icke mer än en — fick jag ganska mycket stryk,
ja, så mycket, att jag sprang från hemmet. Innan
jag flydde, hann jag dock gå in i stugan och ta ned
från väggen min bror Karls gamla fiol. Jag
slängde den under armen och flög i väg. Efter en stund
mötte jag min lekkamrat Peter Magnus i Lövhult
och ropade till honom: »Kom Pelle, ska vi ha roligt.»
Pelle kom verkligen, men som han var yngre än jag,
kunde han icke springa så fort, så att jag måste
ta honom vid handen och dra honom efter mig, rädd
som jag var, att man skulle hinna få tag i oss. Vi
hade emellertid tur och kommo utan hinder in i
skogen, och när vi väl voro där, kände vi oss trygga.
För att ej något spår av oss skulle märkas, togo
vi genvägar och kommo sålunda ut på stora lands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
