Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägen, som ledde genom Alvesta till
Kronobergs-hed. Men här började Pelle att tjuta och snyfta.
»Tyst Pelle», sa jag, »om du inte låter bli att lipa,
lämnar jag dig här allena och fortsätter min väg
framåt.»
Denna lilla varning gjorde intryck på Pelle, och
han upphörde att gråta. Så bar det av till heden.
Ack, du store Gud, vad jag tyckte det var roligt att
stå och titta på alla soldaterna, som marscherade
hit och dit, slängande geväret än på den ena axeln,
än på den andra! Ja, jag var så betagen i
exercisen, att jag försökte efterhärma soldaterna,
hållande min fiol som om den varit ett gevär. Nog såg
jag beväringsgossarna gapskratta, men inte trodde
jag detta skratt gällde mig. När officeren
kommenderade halt, stannade även jag, men så drog jag
fram min fiol och började spela en riktig
bondpol-ska.
Jo jo men, då blev det liv i gossarna. De
dansade med varandra tills svetten tillrade ned från
deras ansikten. Ty varmt var det, men o så
roligt! — När bondpolskan var slut, stämde jag upp
min favoritvisa och sjöng: »Näcken han spelar på
böljan blå.» Nu var det officerarna som lyssnade,
och slantarna flögo från höger till vänster i Pelles
mössa, som han så förståndigt höll i handen. Ack,
den framgången glömmer jag aldrig!
Jag hade glömt mor och far, hunger och allt, nu
var jag ju rik. — Mat och härbärge fingo vi
i ett tält. På den tiden funnos blott tält och inga
boningshus på exercisplatsen.
Men allt har sitt slut. Morgonen därpå togo vi
adjö av våra snälla soldater och generösa officerare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>