Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna fiol följde mig sedan till Paris, och nu är
den i Musikhistoriska muséet i Stockholm.
Så slutar min barndomshistoria. Mången gång
blickar jag nu i min ålderdom tillbaka på den tiden,
och jag småler än i dag vid tanken på den roliga,
dagen på Kronobergshed. Året därefter var jag
där även, men då flera dagar, och spelade för
be-väringsmännen och allmogen. Pengarna, som jag
förtjänade, gav jag mor och slapp således mera
stryk.»
En samtida, som såg henne vid ett av de tillfällen,
då hon lät höra sig, tecknar i ett brev till en vän
följande lika träffsäkra som sympatiska bild av den
blivande stjärnan på sångkonstens himmel.
»Där stod hon med den ryktbara lilla fiolen i sin
hand vid pianot i vårt hem. Raskt och säkert föll
hon in i vilken melodi som spelades. Jag skulle
bland tusende känna igen dessa karaktäristiska
drag. Du vet, att jag brukar berömma mig av att
vara fysionomist — ehuru tyvärr många gånger
bedragen — men här var inte någon möjlighet för
misstag; vad de redbara, de allvarliga dragen då
lovade, det ha de sedan till fullo hållit, lika visst
som de förvånande musikaliska anlagen. Under
det jag lyssnade till dubbelsången — röstens och
fiolens — såg jag in i de djupa blå ögonen, där
snillets eld redan i den tidiga morgongryningen
förrådde sig. Hon var ju endast omkring nio år och ännu
hade utifrån ingen gynnsam vind kommit den
flamma att fläkta upp, som i livets middagsstund skulle
stiga så högt. Och när de så slöto sig dessa
barnsliga läppar, sedan de förut öppnat sig för de
renaste toner, vilkas sköna silverklang ännu geni ju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
