- Project Runeberg -  Kristina Nilsson, grevinna de Casa Miranda /
43

(1921) [MARC] Author: Beyron Carlsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der för mitt sinne, vilken fast beslutsamhet satte
sig icke liksom ett insegel på de rika löftena och
man inte blott kände, man visste att de skulle
hållas. Jag visste, att dessa ögon, som icke likt andra
barns, nyfiket spelade omkring på nya föremål,
skulle komma att riktas på konsten som levnadsmål
och att från dessa läppar, så njugga på ord, toner,
icke blott sköna och klingande, men djupa och
allvarliga, en gång skulle komma att gå fram. I varje
det unga anletets drag: på den ädla pannan, på de
om kraft vittnande skönt böjda ögonbrynen, på den
rena profilen, stod liksom i blicken och kring de
beslutsamma läpparna, profetian om blivande
storhet, den storhet, som vinnes endast då, när den fasta
viljan, det uthålliga arbetet förena sig med de
lysande naturgåvorna.»

Månget bifall kom Stina till del under dessa
sommarturnéer hit och dit till platser där det ansågs
mest lönande. Men en enda gång gick man så långt
i ringaktande av hennes konst, att man betalade —
bara för att slippa höra henne. Som ett lustigt
kuriosum förtjänar den händelsen att antecknas.

Ett av åren 1855 eller 56 uppehöll sig Kristina
Nilsson på mötesplatsen Kronobergshed under där
pågående möte. En officer, som en
söndagseftermiddag var ute och gick, medan de flesta av hans
kamrater sovo middag, fick se en folksamling ute
på heden och gick dit för att se vad som stod på.
Han fick då se en tretton, fjorton års flicka, som
med ovanligt vacker, hög och stark röst sjöng:
»Näcken han spelar på böljan blå», som efter tidens
smak åtnjöt stor popularitet. Den lilla sångerskan
ackompanjerade sig själv på en bristfällig fiol. Sån-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:35:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bckrinils/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free