Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig aldrig ha sett en älskligare varelse, så
omedveten och så flickaktig.
Ett ord eller två med läraren, placerandet av en
bok på pianot, några få ackord av pianisten, och
lektionen började.
Jag höll andan. Det var som om en sånglärka
klätt sig i mänsklig dräkt, så kristallklara vällde
tonerna fram. Men om en lärka tagit sin bostad i den
unga sångerskans strupe, hade säkert en
Cremone-sare tagit sin tillflykt i mästarens. Sittande
bredvid pianot böjde och svängde sig hans långa kropp
i takt, hans hand kommenderade med gester
tonerna starka eller svagare, han målade sången i
luften. Vilken underbar finhet, vilket djup av uttryck,
vilken upphöj dihet och vidd av känsla dessa gester
skildrade! Och den snabba uppfattningen, det
sympatiska förståendet, den änglalika ljuvheten i
lärjungens röst. Jag satt förundrad och förtjust,
under det att min följeslagerska Isabel i extas
kramade min hand, så att det rent utav gjorde ont.
»Inte illa! Det går bättre än förra gången», sade
mästaren då den sista tonen dog bort. Vid detta,
som jag tyckte, sparsamma beröm, höjde flickan
sina blickar med ett hastigt leende, och den skära hyn
på hennes kinder mörknade märkbart. »Och nu
vo-kaliserna», fortsatte han.
Hon började. Efter några klara, glänsande
toner, under vilka lärarens anlete betydligt
fördyst-rades, gjorde denne en hastig rörelse med handen.
Pianot och rösten höllo ögonblickligen upp.
»Inte så högt, mitt barn, inte så högt. Ni är inte
i en kyrka — att sjunga är att hänföra. Hör på!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
