- Project Runeberg -  Kristina Nilsson, grevinna de Casa Miranda /
76

(1921) [MARC] Author: Beyron Carlsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Publikens förvåning växer. Det är relativt få
inlärda teatermanér i den unga kvinnans
själsrörelser. Även den gamla teaterhabituén, för
vilken alla dessa scener bara äro en svit sentimentala
och ihåliga paradscener av tvivelaktigt värde,
måste erkänna att han då och då blir medryckt. Och
vid Violettas ömma farväl till honom, som ödet
sliter ur hennes armar, är det inte långt ifrån att
näsdukarna komma i rörelse.

Sen går det i crescendo genom tredje aktens scen
i spelsalen till dödsscenen i fjärde akten, som är så
svår och krävande om den skall räddas från att råka
ner i det banala. Men Kristina Nilsson har även
här fått det riktiga greppet. Hon är den unga
kvinnan, som med hela sin själs heta åtrå hakar sig fast
vid livet, där försoningen med älskaren tänt
nyfött hopp — som inte vill dö nu när tillvaron synes
som skönast — allt det där får hon sanna uttryck
för. Och när hon till slut faller samman död, är
det inte en teaterdiva som ger upp andan i en
charmant pose, utan en ung, olycklig kvinna, som med
en smärtfylld blick glider undan från detta liv som
bestått henne med så mycket törnen bland rosorna.

Från denna dag kan man säga att Kristina
Nilssons världsrykte var grundlagt. Pariserpressen
innehöll följande dag den mest lovordande kritik. Så
gott som samtliga tidningar, ända från den förnäma
och officiella Le Moniteur och till det lilla billiga
boulevard- och teaterbladet L’Entreacte ägnade
konstnärinnan sin hyllning. »Hon äger», skrev
sålunda en recensent, »en sällsynt klar och böjlig röst
och sedan hon övervunnit den första rädslan,
gjorde hon sin röst gällande i alla dess hänförande ny-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:35:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bckrinils/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free